.........

...Det var lite grann som att sitta och dra blomblad från en prästkrage, Ni vet,som Man gjorde när Man var liten - "Kanske,kanske inte " ?  För Jag visste i regel aldrig och Jag var aldrig säker och Jag blev någon som Jag inte tyckte om. En tjatig filur, osäker och alldeles för liten i Sig själv, som var hungrig på bekräftelse från den Mannen som påstod sig måna om Henne, lite som gubben i lådan var Han med ett garvat munläder, smidigt och bra. 

Jag föll som en fura ganska direkt, kände av att det inte var det bästa kanske men hur stoppar Man känslor bara sådär? De är lite som maskrosor, tränger Sig igenom även det hårdaste underlaget, bara ska fram ! 

Tiden, den där förbannade tiden gjorde att Vi inte sågs ofta, Jag hatade den och Jag hoppades in i det sista att det skulle ordna sig .. Men igår blev orden sagda, " det är lika bra att lägga ned ", Jag var förberedd, Jag var säker på att jo, det är lika bra att ta tag i det här nu så är det bra- Bra o punkt !!!

Men oj så ont det gjorde, o som Jag har varit ledsen inatt.. Sömn är väldigt lågprioriterat här .. 

Vi träffades i september förra året, Jag tyckte Han var en tjurig jävel, som vanligt attraheras Jag av svåra människor- story of My life ...  

Jag visste, fast Jag ändå ville tro.. Att det skulle gå . Men ändå. Jag visste ju .. Frågan var inte Om utan När??  

Jag har alltid litat på Min egen känsla, det som känns rätt bör så även vara så. .. De där samtalen, de goa fina samtalen, det Vi delat stannar kvar hos Mig, ett löfte är ett löfte.. Jag kommer sakna dem, rösten, doften av Dig, Din blick när Du studerar Mig i smyg, när Du tror att Jag inte ser- fast Jag ser ....

Jag släppte in Dig i Mitt liv bara sådär, Jag måste lära Mig att värna mer om Mig själv, sätta Mig själv främst och aldrig ,aldrig mer tvivla på att Jag är bra.. Jag är så otroligt rädd för att Jag är för sabbad för att någonsin kunna ha en normal relation, drömmar om barn och trygghet, ska det vara så svårt att förverkliga Dem  ??  

Det slår hårt i en när Man inser att Man faktiskt har gjort allting rätt denna gång,varit tydlig med vad Man söker" det här vill Jag uppnå i Mitt liv osv" för att sen förstå att intentionen nog aldrig var densamme för Honom, Jag kunde inte varit mer tydlig än vad Jag var ..  

Jag ville , Jag trodde på det här- det gör ont !!

Idag har Jag ont i hjärtat Mitt, Jag vill gråta men sanningen är den att Jag nog inte kan, det kommer inte ur Mig mer nu, det känns som Jag inte har ork ...

Jag börjar jobba imorron Måndag, ska vara på Våningarna nu på Mitt gamla timvik. Spännande o kul, verkligen jättekul och Jag tänker utnyttja situationen i detta med att bara arbeta och försöka låta bli att titta på bilderna som cirkulerar inuti Mig .. Jag vill inte se Dem, Jag vill bara .. Jag önskar att Han aldrig hade hänt Mig .. Då hade Jag sluppit det här ... 

Hur kunde Jag falla sådär, bara platt?? Det är inte likt Mig,inte alls.. Vad tjusades Jag av? Hans kalla sätt, Hans saknad av tid, Hans tjuriga stämma i luren när Hans dag varit skit .??  

Jag är full av förvåning och Jag kan bara hoppas på att Jag snart,mkt snart, kan kika tillbaka och skratta lite för Mig själv och tänka" vad höll Jag på med ? " 

Tills dess ska Jag jobba,umgås med Mina vänner och ge Mina 4-benta älsklingar här hemma x-tra mkt kärlek, det känns som ett rätt tänk just nu ... 

Idag har Jag ont i hjärtat, Jag saknar Honom och just nu  önskar Honom allt annat än lycka, Jag hoppas Han mår precis som Jag gör nu och har små bilder i huvudet som studsar runt och stör Honom lika mkt som de stör Mig ..Annars vore det inte rättvist !

 Jag kommer igen, Jag har all Min framtid här, Jag trivs i Norrköping, det har blivit Mitt hem nu, har liksom krupit på Mig och Jag välkomnar den nu,känslan av att ha "kommit hem" ..

-  För att citera Dig - " det går över"