Ett Ögonblick ....
Den här rubriken är lite luddig kan Jag tycka då iaf Jag är med om ögonblick som etsar sig fast dagligen.. - "Det är minnena som skapar Oss" brukar Jag säga ;O)
Men ett ögonblick Jag kan lyfta fram är den dagen då Jag beslutade Mig för att bo kvar här i stan trots att Jag inte hade någon säkerhet..Jag trodde aldrig att Jag skulle våga det, var Jag hittade den dära "go " känslan det vet Jag inte men Jag minns att Jag var riktigt i gasen,nästan manisk och allting gick såå fort ..
Jag sökte in till omvårdnadsprogrammet lite hipp som happ sådär vet Jag,önskade såklart att Jag skulle komma med men Jag var ju inte helt säker..
Jag valde ju som De flesta vet att lämna Min dåvarande sambo i Augusti 2009, det är inget Jag ångra,verkligen inte men tufft var det . Inte minst med tanke på att Jag inte hade något direkt nätverk här då, Jag hade Ewa, Tant Ewa , Hon som fann Mig i trappen där ..Ännu idag vet Jag inte vad Jag hade gjort om Jag inte hade haft Henne att bolla tankar med,ideer och all den peppningen Jag fick av Henne.. Aldrig krav utan peppning och uppmuntran , " Du kan, Du fixar det " osv .. Jag är henne evigt tacksam för att Hon har funnits där bakom Mig under hela den resan och att Hon även finns i Mitt liv idag ..
Jag ringde till Komvux mitt i allt kaos och sa till den här kvinnan i receptionen att Jag är mitt i en separation och Jag behöver veta om Jag ska flytta hem eller stanna kvar ? " Jag undrar om Jag har kommit in så Jag vet hur Jag ska göra med Mitt liv " Hon svarade - " Vi gör vanligtvis inte så att Vi säger det per telefon men i o med Din situation så kan Jag säga att Jag tycker Du ska söka lägenhet här i stan, Grattis- Du har kommit in "
Jag stod där med flyttkartonger omkring Mig och Jag visste inte riktigt vilket ben Jag skulle stå på, Jag var så glad, såå jävla glad ( på ren Svenska ) att Jag inte visste vilket ben Jag skulle stå på .. Haha !! Men samtidigt så rädd - herregud, en helt ny stad, Jag hade ju knappt utforskat den och det liv Jag hade haft där då var ju inget bra.. Jag var väldigt osäker på hur Jag skulle göra fast ändå inte .. Jag visste ju att skulle Jag ta den här utbildningen skulle det bli här, Jag visste att Jag behövde distansen till hemstaden för att få lugn o ro osv. Det visste Jag med Mig själv men ändå, Jag tror det är lite så att Man gärna flyttar hemåt när det blir så som det blev för Mig., Man vill hem till det Man känner igen helt enkelt
Jag flyttade till Mitt första egna boende den 2:Augusti 2009 , Jag var så glad och så stolt, en 1:a med ett gulligt kök och ett stort vardagsrum. Mitt, bara Mitt !! Det var det viktiga, det som betydde något . Jag började på Omvårdnadsprogrammet den 16: Augusti samma år, då hade Jag haft 2 veckor på Mig exakt att komma i ordning med Mitt hem, Min vrå, det som skulle vara Min trygghet - Jag var livrädd! Inte ett dugg självständig alls, Jag hade ju alltid haft antingen sambo eller en stadig relation .. Jag visste inte riktigt hur det var att vara helt solo . Nu, snart 1och ett halvt år senare inser Jag att det var det bästa Jag kunde ha gjort att vara kvar här.. De vänner Jag har här i stan och det nätverk Jag har byggt upp är starkt, Jag har sprungit omkring på olika jobb och har en del på Mitt CV där, vilket är en trygghet för framtiden, Jag har något att visa upp, det här har Jag gjort osv. Och De här referenserna kan intyga att det Jag gör, det gör Jag bra . Det är en trygghet Må Ni tro ;O)
Mitt Ögonblick är när Jag står där Mitt i allt kaos, med ett trasigt samboskap och alla flyttkartonger och faktiskt väljer utmaningen och bor kvar i en helt ny stad med absolut ingenting egentligen ... Jag ska inte ljuga och säga att det varit en baggis, verkligen inte men det har varit värt det - Jag hade gjort det om och om igen alla ggr !
Jag går ut nu 22 dec 2010 från Omvårdnadsprogrammet med en hel bunt erfarenheter, ett glatt gäng med vänner omkring Mig och bara vetskapen om att Jag kan är ovärderlig - Jag klarade det !
Det där hjulet som varit kärvt ett bra tag nu börjar lossna lite, Min framtid känns lite ljusare och Jag kan bara ta ett djupt andetag och omfamna det hela med hull och hår O hänga Mig fast ..
Mitt liv börjar nu, utan det onda, Jag är så tacksam för den här chansen - så tacksam !!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar