Jag säger bara ..

Jag har varit så dum,såå urbota dum! Att Jag inte lär Mig ..?  Jag kan tycka det är konstigt det där, att Man utvecklas genom livet,lär sig både det ena och det andra ..Men när det gäller känslor,att känna eller inte känna finns det egentligen bara två val- att släppa in eller inte .... 


Hur många smällar Jag än har tagit är Jag ändå villig att våga släppa in igen..o igen o igen för Jag har Min tanke om hur Min framtid ska se ut  och Jag vägrar ge upp den ! Det är bara så.. Sen finns det ingen anledning att lägga hela Sitt liv i Någon annans händer efter en kvart ,det är ju bara dumt och totalt naivt inte sant ? 


Men att kanske få chansen att sänka garden lite..  Bara att få vara Mig själv utan att vara rädd för att inte räcka till, utan att behöva känna Mig osäker.. Jag tror det lyser igenom, Jag är så förbannat tuff och självsäker vad gäller allting annat..Men med Män.. Jag lär Mig nog aldrig ;O)  Hjärtat väljer som det vill, där styr Man inte,har inte en chans.. Men backa,det kan Man.. Och det tänker Jag göra nu.Jag backar ..Jag kan bara hoppas på att det är rätt....


Min helg har varit hemsk, Jag har ingen kommentar där, Jag vet iaf att det inte kommer hända igen !


Känslan av att vilja vara någon annanstans, med Någon annan och plågas av den känslan, framförallt att veta att Jag förmodligen inte finns i den andres tankar såsom Han finns i Mina.. Det är plågsamt, äter upp Mig och Jag vill inte vara med om det mer... Skydd? Absolut, ett starkt skydd som kanske inte är det optimala men.. Vad ska Jag annars göra?? 


Ny vecka på ingång, Jag har en dunder förkylning på gång, känns i hela kroppen. Bara att bita ihop och köra hela veckan utan avbrott,hoppas på att Man inte nyser ihjäl hela klassen,än mindre snorar sönder Dem *asg* 


Det gäller att prioritera helt enkelt, Min tid är värdefull och Jag kommer lägga sista gnistan åt studier.. Jag har försökt locka och pocka på uppmärksamhet, det är nästan bedrövligt, inte hälsosamt och nu känner Jag helt ärligt att Jag inte har någon lust, luften har liksom gått ur Mig...


Man bygger mkt på telefonsamtal, det ger mkt, Man delar tankar och lär känna varandra, känslor byggs upp genom att Man för samtal, blir bekant med "Den där" rösten som känns så hemma och fin i luren, Glad blir Jag och Jag tycker om Honom, kanske för mkt för Mitt eget bästa?  Men tillräckligt är det inte.. Och det gör Mig så ledsen ....


Bästa Tant Ewa delade med Sig av sina funderingar till Mig när Jag öppnade Mig och delade Mitt .. Hon sa -
" se det för vad det är och låt det vara så" 


Kloka ord, de säger mkt men.. Om Jag inte vet vad det är hur ska Jag då ...  ? 






- Han är så fin, Någon Jag vet att en dag .... Det är just det som gör Mig såå rädd -