...

Man lägger sig ganska lätt,platt som en pannkaka när Man känner att det är värt det ...  Jag undrar hur det blir,kommer det utvecklas,gå framåt- eller stanna upp- ge upp ? "Han" har fel i en viktig detalj.. Jag har inte bråttom, Jag är bara rädd att vara den som vill vara kvar i något som stannat upp...   Det handlar om att slappna av, att se det för vad det är.. Men om man då ser det ur olika perspektiv- hur gör Man då? Svårt att mötas..  Det här med avstånd, att inte ha tid, det plågar Mig.. Jag saknar, Jag önskar att...... Jag önskar mkt ... Vem gör inte det ? ;O) Det retar Mig den där känslan, att det är Jag som håller i .. Det är något Man ska vara två om.. Jag kan bara hoppas att Jag har fel där.. 

Det hade varit så mkt enklare att stänga till det, det dära känsloflödet, den där "vill ha" genen om "Han" hade varit elak.. Det är det sista "Han" är... Det gör det hela lite svårare.. Sen har Vi ju den självklara anledningen.. Jag är ju faktiskt lite förtjust i den här förbannat vackra människan..  Det är väl anledning nog att vilja ha kvar ett tag till, bara för att utforska o se.. Vad framtiden har att erbjuda .. ;O)