lite upp o ner nu..

livet mitt .. Mitt i allt mitt har jag tagit beslut som kommer att förändra allting.. Jag ska flytta,separera som man säger på finare vis.. Jag vet att det är det bästa för oss båda ,jag kan bara hoppas på att Han kommer fram till det också.. Det är inte helt ofta jag tänker framåt,mer att jag dyker in i något som känns bra o sen kommer på att nej, jag hoppar av, det här liknar ankbajs osv ..*s* Det vet Ni som känner mig ;O) Jag är nog en impulsiv tjejja, som tar tillfällen i akt o sen, kanske senare ångrar jag mig .. Jag vill inte riskera min utbildning, jag är ganska säker på att jag gör det om jag stannar kvar här, mitt i allt.. Det går bra ett litet tag sen är jag där igen.. Blir ledsen o besviken o framförallt arg på mig själv för att jag aldrig ger mig,inte inser .... Det är för många ggr som Jag har fått ångra att jag gav ett förtroende som inte verkar betyda så mkt alls.. som jag bittert har fått äta upp.. O de få vänner jag har kvar är äkta,det vet jag ju nu.. De som försvann på vägen.. Jaa, vad ska jag säga där? *funderar* Tråkigt, jag klandrade mig själv mkt,att det var jag som gjorde fel,som inte var ärlig.. Bakslaget kom la när jag fick läsa vad Du/Ni hade skrivit på en gemensam bekants blogg.. Inga fina ord där o jag såg att det fanns en hel del som jag hade talat med dej om som jag sagt i förtroende.. Håller la med lilla samhällets tjejen där att Du är som en spindel i nätet. Det pratas o skvallras o Du, Du vet precis allting om alla men kommer ändå undan. Jag vet att Du inte trivs med ditt liv,att Du i grund o botten inte är lycklig..Just därför tycker jag mer synd om dej än avskyr.Trots att det är en hårfin skillnad.. Jag letar lägenhet nu,i staden där jag bor * nynnar på en sång * Lite svårt i o med betalningsanmärkningar men det ska la gå.. Jag har borgenär,CSN o extrajobb i bakfickan, likt ett laddat vapen ( pang pang,Lucky Luke ) så jag har hopp om framtiden. Jag är jätteglad över Mitt arbete, över at jag har fått chansen til att plugga omvårdnad nu.. Det har jag ju väntat på såå länge.. Till hösten bor jag o tjejerna själva, det blir bäst så.. O jag är glad över beslutet,även om det kommer kännas aningen märkligt att sova själv igen.. Men det är inget synd om mig inte.. Jag har ju fått chansen igen,att förändra.. Jag har inte fastnat, som Du ... ;O)