den falskaste människan är nog jag..Som spelar på att allting är bra,att Jag har det bra ,jaa.. Allting. Fast faktum är att det är så man gör.. Om man sitter i en sådan situation som Jag lyckats sätta mig i gör man så.. Man väljer att inte ta bladet ur munnen så att säga.. Man vill ju vara stolt,för inte slutar man älska rakt av .. O framförallt vill man inte skämmas.. Jag valde att åka tillbaka hit,fast jag hade lägenhet i Motala.. "Hur dum är Hon inte då" tänkte många o det fick jag höra också.. Jag har en vän,vars liv inte är helt olikt mitt,faktum är att jag var en av dem som stod o nära på hånade henne för hennes val av man.. Jag förstod inte hur hon kunde leva med honom,han gjorde henne illa osv.. Dessutom har hon barn o det föraktade jag henne för,att hon ändå valde att leva med den mannen som hon själv suttit o talat illa om till mej.. jag förstod inte o Hon försvann.. Jag jagade nog bort henne,med mina tankar,mina åsikter o faktiskt jag inser idag att jag inte hade någon som helst rätt i att göra så.. Jag gjorde det bara värre för min vän,hon hade det redan nog svårt utan att jag skulle lägga mig o tala om hur hon helst skulle göra.. Det var ju mina åsikter,det jag ansåg vara rätt.. Det är så lätt att tycka o tänka när man själv inte sitter i samma båt.. Att man sårar sina vänner när man stannar kvar hos den man som man själv har sagt har gjort en illa är ett faktum..Men.. Ska inte vänner ändå stå bakom,kanske backa lite,säga att vad du än väljer finns jag bakom?? Jag önskar att jag hade gjort det till min vän,som jag tack o lov har fått kontakt med igen.. Jag ringde upp henne o sa ärligt förlåt.Förlåt för att jag ansåg att Du svek mig när du inte gjorde det jag ansåg vara rätt..För sanningen är den att Jag svek dej.. Jag sa det o jag tror att det släppte lika mkt hos henne som hos mig.. Jag bekände färg,jag insåg ett o annat just nu då jag valde min partner framför alla råd,allt vad mina vänner sa..Även mina syskons frågor .. Man skäms idag,då man sitter här o undrar .. Över livet.. Tar bladet ur munnen nu.. Jag lever med en man som dricker öl varje dag..Det blir åtminstone 1 sexpack folkpiss o ett par starköl.. Badöl som det så fint kallas.. Jag anser att det är att vara alkoholist - det gör inte han.. När jag nämner detta,tar upp att jag inte vill leva så här,att hans öl kostar pengar osv kommer det .. " Hur länge har Du jobbat idag,hur mkt tjänar Du, jag har jobbat så o så mkt sen jag var 16 år osv" Tro faan att jag blir knäckt o flyger på o faktiskt, jag slår.. Jag slår i ren frustration,då han trycker ner,säger att jag kan åka tillbaka till mina pundarkompisar i Motala o både det ena o det andra.. Jag har svalt detta så länge nu att Jag kräks på mig själv.. Jag vet att jag inte kan ha det så här längre,därav mitt ultimatum ännu en gång.. Jag vet ärligt inte hur många ultimatum jag har satt,det handlar om en hel del .. Mkt handlar om hans drickande.. För det är boven i detta drama.. Går inte att blunda för det längre.. Det enda jag kan göra är att se till mitt nu.. Och hoppas på en förändring.. Kanske är jag riktigt dum som skriver om Mitt här,så här öppet .. Vem som helst kan ju läsa,vem som helst kan håna mig för mitt val.. Varsågod o gör så, håna mig för mitt liv,hur jag lever o tyck för guds skull att jag får skylla mig själv.. Jag vet att Du/Ni som tycker just så inte har erfarenhet nog att ens uttala sig.. Kanske därför jag valde att inte vara öppen med mitt val från början? Jag är uppriktigt ledsen över hur det blev,över de vänner jag förlorade då jag valde att flytta tillbaka.. Jag hade önskat att jag hade gjort en hel del annorlunda.. Jag kan bara önska att de finns fler som delar den meningen med mig,som också önskar .. I det här fallet handlar det inte om att jag inte älskar Min sambo,för det gör jag.. Kanske kan man undra när jag väljer att skriva så öppet om vad som försiggår här? Men jag älskar.. Jag har nog aldrig älskat som jag gör nu. Men jag är trött ,trött på att känna mig dum,att känna att jag åter igen måste tjata,för de där förbannade ölburkarna fortsätter komma in i mitt hem. För det är just det ,det här är Mitt hem också. O jag har all rätt i världen att känna mig lugn o rofylld i mitt hem. Inte ha koll på klockan för att veta att nu snart,snart kommer han hem o det första han gör är att öppna en ölburk,ta en klunk o sen ställa in den i kylskåpet.. Ta en cigg i soffan,prata lite o sen.. Sen blir det ett bad med hans badöl.. För det har han rätt till för han har jobbat så o så mkt sen han var 16 år..
Blir ledsen när jag läser det du skriver. Trodde ni hade det bra, att du var lycklig. Men som du skriver, kärleken är det inte fel på utan en sjukdom då tydligen som endå alkoholism är. Jag dömmer dig absolut inte av dina handlingar. Jag känner dig inte för det första, men endå känner jag igen så mycket i dina handlingar som jag själv gått igenom. Jag har levt tillsammans med killar med både alkohol-knark-kriminella och spelberoende. Även min sambo idag är just spelberoende från och till. Vad det än handlar om, ett beroende som går ut över sin flickvän/pojkvän och familj är psykiskt jobbigt. Man orkar kämpa för man vill så gärna förändra och att allt ska bli som man önskar. Man tror kärleken ska räcka till och en dag ska alla få se, det blir bra. I vissa fall kan allt bli bra. Men då måste denna person slå i botten, hårt. För sen få hjälp och ta sig upp igen. Och man måste även själv erkänna, jag har problem! Min kille slog i botten när jag skulle flytta ifrån honom första gången, och idag vet han att han har ett problem. Just det räddade vårat förhållande.
SvaraRaderaDu måste göra ett val. Orkar du stanna kvar tills botten är nådd? Finns det så mycket kärlek och tålamod i dig att du orkar vara kvar till slutet? För innan blir det ingen förändring jag lovar dig det. Hur mycket du än vill. Om du känner att det blir för mycket, ska du lämna honom utan och se tillbaka. Dra ett streck över det hela. Det går inte och gå fram och tillbaka. Han får makt över dig. Du vet idag att du kan själv. Du jobbar och pluggar. Men jag vet även hur jävla helvetiskt jobbigt det är och vända ryggen till. Man gör som du gjort. Ler och låtsas som allt är rosenrött. Och vänner ska finnas där,riktiga vänner finns alltid. De ska lyssna, säga sin åsikt en sen är det en själv som får bestämma och göra ett val. Och jag har alltid haft turen och ha en vän bakom mig i vått och torrt. Genom allt helvete och all glädje. Och det är Karin.
Jag hoppas även du har en sån vän. Då är du halvvägs till ett bättre liv. Jag önskar dig all lycka, tänker på dig och hoppas allt ordnar upp sig till det bästa! Kram Katja
Som förgående person blir jag ledsen av att läsa det du skriv.
SvaraRaderaJag vet precis hur du känner det började mitt nuvarande förhållande med detta tjat om dessa jävla ölburkar, javisst min partner tjänade mer än vad jag gjorde.Det var något jag fick höra allt för ofta "jag tjänar mer än dig, jag gör vad jag vill med mina pengar" Helt rätt min partner hade all rätt i världen att gör precis som hon ville med sina pengar. Men då är frågan vad betyde mest jag eller ölen? Även om jag älskar henne så kunde jag lämnat henne antingen för gott eller tills hon insätt att hon måste ändra på sig.
Okej hon ändrade sig men hon har sagt det att hade jag lämnat henne hade hon förmodligen inte gjort det. Men hon gjorde det för min skull för att jag förklarade att jag vill inte leva på detta vis, jag vill inte ha detta eviga tjafs om hennes levnadsvanor varje dag. Det jag vill ha är en partner som älskar mig och inte inte bara sin jävla öl!