....detta med grannar, tänk så olika man är.. Delar samma adress men ändå inte alls lika.. Jag har nog hyfsad koll på mina grannar, antar att jag är en sån där käck sak som hälsar och håller på och tjitt tjattar om allt och inget . Det är ju schysst men när det ibland är eld i rumpan ( varje morron) då är det ju tufft.. Jag kan ibland komma på mig själv med att stå och vara trevlig,alltid lika trevlig och social men i tanken vilja bita huvudet av människan, ser den inte att jag har bråttom*? Oftast flyger jag ut likt stålmannen genom porten, med en cigg i ena handen o väskan över axeln, pluggad med musik i öronen, det får mig att vakna till . ;O) Det finns 2 hundar i trappen, och sen Tuva såklart. Den ena är Titti, också en powder puff men modellen större, 3 år likaså och nej, Tuva och Titti är inte i samklang med varann, det är ett evigt bjäbbande där både i trappan och utanför när vi stöter på dem. Den andre hunden är en stor långhårig schäfer, halvblind och gammal som gatan, ägaren är lite hemlig sådär, möter man dem i trappan springer han antingen in igen eller ut som blixten. Jag vet inte om hunden är ilsken eller om det är ägaren som är lite väl hemlig, hur som haver, man får inte hälsa på den dogen.
Jag har en puffare på samma plan, jag tjattrar nog mest med honom, en trevlig prick som är helt ofarlig. Blir det liv hos honom handlar det om folket som kilar dit, inte själva gubben som bor där..Ibland luktar det en söt doft från hans dörr- jag undrar sa flundran .. :O) Jag kan tycka att han kan få sitta där och puffa , han är ju lugn och verkar vara helt harmlös.. En kväll poppade han popcorn så det stod härliga till.. Det var ju bara det att de brändes så det bolmade svart rök ut i hela huset.. Haha!! Jag öppnade dörren i samma veva som han stack ut huvudet .. Han slängde på mig en skål med svarta popcorn, vem kan säga nej till det ? ;O) Det finns två män på planet under Mig som Jag egentligen aldrig har talat med, de håller sig för sig själva, inget fel i det men jag skulle nog aldrig känna igen dem om jag sprang på dem på stan.. Lite synd kanske men ändå, Sverige i ett nötskal.
En partypingla finns i varje hus och så även här. En söt tjej, blond och ler alltid, hälsar glatt och jag tror vi är på samma våglängd där vad gäller käckhet och tjitt tjattande .. ´
Vart jag hamnar i huset det vet jag inte, lagom social, saknar jag något springer jag absolut runt med en kopp, varför inte, det gör la alla ? Finns ingen mening med att köpa 1 kg socker om jag bara ska ha det just nu inte sant ? :O)
Överlag har jag en helt ok trapp, det funkar och jag trivs.
Jag vet iofs att jag inte ska bo här i all evighet, det kommer inte hända men just nu trivs jag och det känns hemma.. Jag är en sån där som alltid tycker att det kan bli bättre..Aldrig nöjd! Jag har flyttat såå många ggr att jag har tappat räkningen. Jag vet iaf att jag inte bott längre än 2 år på samma adress.. Jag börjar bli trött, skulle vilja hamna där jag kan känna att det är hemma utan at vara på språng hela tiden. Rastlös i kroppen, vart ska jag nu ta vägen ? Jag har inte alltid flyttat för att jag velat, det finns de ggr jag har flytt, det kommer absolut aldrig hända igen. Leva så . Usch, det var inget liv !
Nej, det optimala är nog att ha det tryggt omkring sig, jag tror det är just det många förknippar med Svenssonlivet.. Något jag aldrig levt länge nog för att kunna uttala mig tillräckligt om. Jag vet att jag hade ett rejält motstånd för det tills jag mötte en man med barn från ett tidigare förhållande. Jag blev ju indragen i det med allt vad det innebar .. Det var en omställning , jag var stundtals lite chockad, bara det här med att jag kunde tycka något fast pappan inte alls reagerade på det .. Vad gav då mig rätten att säga till hans barn ? Jag minns att jag var rädd för att stöta mig med min partner, livrädd för att han skulle bli arg så jag sa ingenting.Barnen hade noll respekt för vad jag sa, de såg mig nog mest som en nickedocka som lagade roliga korvar med spagetti och som kånkade runt på dem . De var ju små, lillen var bara 2 .. Men jag fick grepp på det där, det var ingen stor grej egentligen.. Men efter det att jag förstod såå . Var det bara så rätt O jag älskade det .. Älskade det .. Det är något speciellt med att natta barn, att ta del av deras funderingar, hur de ser på saker och ting ..
Jag längtar dit, då jag själv får uppleva det och jaa, som jag alltid har sagt- jag vet hur jag inte ska göra med mina barn !
Det var lite funderingar från Mig, nu ska Jag kocka lite och sen ut med Min lilla tjej, min flicka i päls ;O) Det är kallt i luften, Jag har en envis förkylning som inte släpper riktigt, stör Mig. Jag har inte tid att vara sjuk, har ju massor att göra ..
Såg förresten på 24.nt igår att det här med att knapra vitlök och trycka i sig Echinagard och allt vad det heter är fullkomligt onödigt då det absolut inte hjälper om du nu redan har blivit sjuk.. HA !! Sug på den Ni och stoppa upp råden om vitlök och allt,
Jag är redan infekterad - låt Mig va !! ;O)
Heeej Zandra! Vilken härlig blogg måste jag säga =) Du får mej att le <3 Kul att hitta dej här. Kram.
SvaraRadera