Mina föräldrar .
En strulig historia det finns egentligen inte så mkt att skriva..
Min Mor och Jag..Vi har haft våra duster, om o om igen.. Det har funnits dagar då Jag inte velat veta av Henne alls och de dagar som Jag har brustit ut i gråt för att försöka nå Henne kan Jag inte räkna.. Det finns mkt att tala om .. Dock har Jag valt att lägga locket på där och bara vandra vidare utan agg ,utan att skylla på Henne osv.. Det mår inte Hon bra av och verkligen inte Jag heller ... Jag gjorde en tidig revolt i Mitt tonårsliv, Jag var nog en riktig pain in the ass... Det kan vara en ursäkt men inte en förklaring till hur Man kan göra sådan skillnad på sina barn som Hon har gjort..Det avskyr Jag Henne för! Jag är även väldigt ledsen över hur kallt det ibland kan bli mellan Oss och söka stöd där har Jag slutat med, inte för att Jag inte vill, det är ändå Min Mamma ,mer att Jag inte orkar bli förtvivlad mer..
Jag vet att Hon innerst inne inte menar något illa..Bara det att ibland undrar Jag om Hon ser Mig som sin dotter, finns Jag verkligen där i tanken ? Jag växte upp utan bekräftelse, Jag kan inte minnas den där tryggheten man har hört om som finns mellan Mor och dotter, det har gjort Mig illa, väldigt illa genom åren..Det har tagit lång tid för Mig att inse att Hon helt enkelt inte har förmågan att visa ömhet,kramar är inget Jag minns,ej heller uppmuntrande ord..
Det är något Jag burit med Mig länge, Jag tror det är därför Jag själv är så fysisk och noga med att berätta för Mina vänner hur mkt De betyder för Mig och kramar om Dem ofta..Så ofta Jag kan.. Jag tror tyvärr oxå det är därför Jag har så stort bekräftelsebehov när det gäller män, Jag behöver veta att Jag är behövd där .. Vilket retar Mig för ibland har Jag svårt att hejda Mig .. O då kan det vara försent ....
Det har tagit ett tag att hitta en balans där, idag har Vi en fin kontakt och kan prata om det mesta.. Det gör Mig glad och Jag behöver Henne i Mitt liv , Hon är Min Mamma och Jag älskar Henne trots allt som har hänt..Jag har tagit på Mig ansvaret över Jag har gjort för längesen.. Jag önskar bara att Hon kunde sluta blunda över Sitt en dag ....
Min far har Jag ingenting bra att skriva om.. Det har tagit lång tid för Mig att kunna säga till människor att Jag är väldigt besviken och arg över Hans bristande föräldraskap.. Han har aldrig funnits i Mitt liv,inte ens lite.. Det var en liten stund, det resulterade i ett litet billigt guldkors och ett vykort,sen poff-borta ! Vi hade lite telefonkontakt när Jag flyttade hit, addade på facebook osv men tyvärr..Jag känner ingenting där, absolut ingenting.. Jag har mött människor här i stan som känner Honom som direkt har sett att Jag är Hans dotter, det har både stört Mig och gjort Mig nyfiken.. Jag har Hans drag har Jag hört och Jag är lik Hans bror dotter,Min kusin säger De som sett Oss.. Det är omtumlande och det var väldigt konstigt när en okänd tjej högg tag i Mig på Ica och kallade Mig för Hennes namn. Då blev Jag medveten om att Min fars drag är väldigt starka.. Omtumlande.. Jag önskar ibland att Han hade funnits i Mitt liv,ibland är Jag bara glad att Han har hållit sig borta då Han uppenbarligen inte är Någon bra person, det har Jag iaf hört av andra som känner Honom.. Jag vet inte vad Jag tycker om det- vad ska Jag tycka om ?
Det Jag kan komma på här är väl att Jag har lärt Mig den läxan att aldrig få barn med någon som Jag inte litar på , Jag skulle aldrig utsätta Någon för det Jag fick gå igenom ! Mina barn kommer aldrig få en "riktig" morfar,det gör ont,väldigt ont.. Jag vet att Jag kommer bli en väldigt bra förälder den dagen Jag får barn, Jag vet hur Man inte ska göra helt enkelt !
-Någon Jag håller kär sa en gång att "Man måste få hata", Jag vägrar ta åt Mig av det, hat förgör och får varken den som hatar eller den som blir hatad att må bra .. Jag vill inte hata ..Trots att Jag ibland har undrat hur Jag har kunnat låta bli ...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar