Jag måste ..

Jag gör våld mot mej själv varje gång jag saknar dej.just för att jag vet, jag vet ju så väl vad jag hörde.. Jag hoppas på att hon var värd det.. Den chansen jag fick när jag hörde dej live i luren även fast att jag inte skulle.. Jag hörde hur du lockade på henne.. Kom här nu - sa du o jag kunde se dej larva med henne,charma henne.. Jag står inte ut,jag får ärligt ingen luft. Svårt att sova,svårt att fungera.. Du förgör mej !! Jag lämnas liggande i ett svart hål i förtvivlan..tro på mej säger du.. Tro på att ingenting hände,att jag fick upp ögonen för vad jag höll på att göra o skickade hem henne.. Hur ska jag kunna tro på dej ännu en gång ? Hur Mkt mer kan en människa orka ? O hur många ggr ska jag orka förnedra mej själv o säga till vännerna eller familjen att jag gav dej en chans till ? Faktum är att hur dåligt du än fått mej att må o hur dåligt du faktiskt fortfarande får mej att må har jag aldrig älskat som jag älskat dej.. O jag är livrädd för att aldrig få uppleva den känslan igen att våga ligga helt naken framför någon o känna mej vacker.. Jag vet att jag måste börja älska mej själv igen.. Det jag gör just nu är i grund o botten att förnedra mej själv.. Det är inte lätt att tycka om sig själv när nån är uppväxt med hårda ord, elaka kommentarer .. Listan kan göras lång .. Men faktum kvarstår att jag inte är ensam.. Destruktiva förhållanden har varit min verklighet ändå sen jag var tonåring.. O jag vet varje gång vad jag gör.. Så beräknad är jag, så medveten är jag att jag vet att nu..nu ska jag göra mej själv illa igen .. För att det har jag vant mej vid. Finns jag överhuvudtaget om jag inte har ont ? Är min verklighet överens med din ?