Jag kan inte förklara det här. Jag kan heller inte säga att Jag trodde att det skulle bli så bra.. Igår var Jag nog motalas mest nippriga tjej när Jag satt o väntade vid bussarna på J.. Allting föll sig naturligt, det var som om vi känt varandra under en lång tid.. Faktum är ju att så inte är fallet, vi har aldrig fört en diskussion, aldrig talat med varandra utan alkohol i kroppen..Inatt när Jag somnade med J bredvid Mej önskade Jag nånstans att det aldrig skulle bli morgon.. Jag ville ha kvar känslan, det varma o härliga hela tiden..Att Vi är så överens om att det finns något bra här skrämmer Mej , Jag blir rädd o Jag vill kämpa för att inte bli alltför berörd, för att inte släppa in, tycka om, bli kär, att älska..Jag vet att Jag skulle kunna älska den här människan en dag.. Frågan är bara om Jag kommer tillåta Mej själv .. Om Jag kommer våga..Hans blick gör Mej lycklig, Hans doft ger Mej en berusning som inte är av denna värld..Man måste våga för att vinna sägs det .. Såå.. Jag vill våga..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar