Av ständig oro för stort och smått Jag blev alltmera en igelkott.
Gott folk som klampar min väg förbi de viskar ofta om hysteri. Och några talar om stämning och de moderna om hämning. Gott folk må prata vad helst dom vill: mej kryper ingen för nära till. Jag har en fullgod repertoar av tricks och konster till självförsvar.Jag önskar inte bli biten fast jag är konstig och liten. Ja, konstig är jag till övermått och en besynnerlig igelkott. Ty dessa spjut som jag sträcker ut har genomborrat mej själv förut.- Så ber jag, vänligen, bara gott folk att låta mej vara.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar