and so it is..

Min tillvaro har ändrats, ja man kan säga att det har hänt en hel del. För bara ett par veckor sen var Jag singel,sökande o kanske en aningen förvirrad. Litet vilsen men med en tro om att allting skulle lösa sig, hoppet är det sista som lämnar en människa har Jag hört o Jag är mer än säker på att det stämmer. Jag mötte en man på Min väg genom livet - börjar en dikt som Jag tycker säger mer än tusen kyssar, ett förunderligt möte skedde i Min dåvarande hall för drygt 4 år sen. Jag fastnade i ett par ögon,önskade att Han inte skulle gå. Stod kvar med en påse i handen med medicin för att få sova just den natten.Darrande av rädsla för livet,tände av o träffades just då av en känsla i Mitt inre att det här.. Jaa, det kan Jag inte förklara.. Vad är det som sker? De ggr Jag mötte de ögon vars ägare kom att förändra hela Mitt liv kan Jag räkna på en hand, de stunder har fastnat i Mitt inre, Jag minns dom så väl. Hur våra ögon möttes, hur Jag förbannade Mig själv att Jag inte var singel just då. Jag hatade att inte kunna tala med Honom, att inte kunna säga att just igår tänkte Jag på Dej o önskade att Jag somnade bredvid Dig istället för den mannen Jag är med nu. För inte kunde den känslan vara ömsesidig? Inte kunde Han tänka samma som Jag, längta efter Mig o önska att Jag fanns där oxå? Vi möttes igen, efter 4 år var det äntligen Vår tur att få allt det som är få förunnat. Det Jag har med Jocke är allt som Jag önskat, som Jag har väntat älskling, som Jag har väntat...Jag har tagit beslutet att dela Mitt liv med Dej, sagt upp lägenhet o bytt ring med Dej.. Jag ger Dej Mitt löfte att följa Dej, att vara Dej trogen, att älska Dej så länge Jag är förmögen att älska.. Jag har inga tvivel kvar, inga alls.. Jag vill vakna med Dej, tala med Dej, trösta Dej o passar Du Dej inte ska Jag dra Dej över hallgolvet ( Du vet att Jag kan *asg* ) De här dagarna med Dej i Norrköping har varit guld värda för Mej o Jag ville verkligen inte åka "hem" igen. Min plats är med Dej.. Så är det bara ..