Familjen..

Familjen ska vara ens trygga punkt, där familjen är ska vara hemma. Man ska känna sig trygg & älskad, inte vara rädd för att säga fel eller att göra fel. Hos sin familj ska man våga vara den man är, inte vara rädd för att inte tyckas om. Att kunna åka hem till mor & bara andas ut, känna sig trygg över en kopp kaffe ska vara en självklarhet, det är en självklarhet för många i Min bekantskapskrets. Jag önskar att Jag hade vart en av dom lyckliga som hade det så. Som hade en fin familj som fanns där.. Om inte bara för Mej utan också för Mina syskon. Jag hade ett förtroligt samtal med Min lillasyster idag. Vi talade om allt gammalt som hände i Min tonår.. Jag blev ledsen & rädd när Jag insåg att Mina båda syskon minns så mkt. Även fast dom inte var mer än 3 o 4 år gamla. Det smärtar Mej att Min syster minns, Jag insåg inte att Hon hade så ont. Vårt samtal slutade med att Vi båda grät likt barn. När Jag berättade om olika händelser började Lillan gråta, chocken blev för stor för Henne. Jag undrar nu om Jag gjorde fel men samtidigt vet Jag att Hon behövde veta & höra sanningen. Då vår kära Mor ursäktar Min flytt från hemmet vid 14 års ålder som ett bekvämt sätt att lösa problem i familjen då Jag inte skötte Mej. Må hända att Jag var strulig, att Jag hade ont o agerade struligt o betedde Mej likt en upprorisk tonåring. Vem gör inte det ? Det finns ingen ursäkt för allt som hänt. O att sitta o skylla på än den ena o den andra gör ingen skillnad just nu. Men en sak är säker. Jag är klar med att klandra Mej själv. Jag är klar med att ha ont för något som så enkelt kunde ha stoppas när Jag var 14 år . Det finns ingen ursäkt för Min Mor o Min styvfar. Jag var ett barn!! Finns inget som kan ursäkta deras beteende. Hade det inte varit för Mina syskon hade Jag aldrig kommit tillbaka till Motala efter tiden i Flen. Jag hatar. O Jag älskar . O Jag sörjer .. Jag ska alltid finnas där för Mina syskon .. Det här ska inte hända igen så länge Jag kan förhindra det !