Ganska Lustigt ...

Jag finner det aningen lustigt.Att man kan tro & framförallt hoppas på att det ska bli såå bra . Jag hatar nog det uttrycket.Det blir bra det här. Fast ändå..Man måste ju få ha det ..Tron om man säger..Det sista som lämnar en är hoppet..Jag misstänker starkt att det var nån käck jävel som myntade det ..Fy för den saten ! Idag har Jag städat.Likt en galen gnu *s* Att städa när något är fel, när något gnager är ett ypperligt bra sätt att slå två flugor i en smäll..Jag tänker mkt på Han. Det gör ont då. Jag saknar.Fast Jag vet inte alls helt hur Jag ska ställa Mej till det här. Hur Jag ska göra riktigt. Faan !! Det var ju inte så här det skulle bli. Mitt livs historia. Så fort Jag slappnar av. Så fort Jag vågar slappna av o faktiskt...Jag vågade den här gången.. Så blir det fel.. Jag kan ju vrida & vända på det här hur länge som helst & Jag kan också sitta & intala Mej själv att det inet var så.. Att det inte handlade om hur Han tittade på Mej..För Jag kände det direkt.Jag såg Hans blick. Jag såg att Jag inte dög.Att Jag inte räckte till.. & när Jag blundar känner Jag hur ont det gjorde..Jag ville bara hem redan då..Fast Jag stannade ett tag till.. Hoppades..Att känslan skulle komma tillbaks.. Att Han skulle känna allt det igen..Jag ljög ..Jag kände allt det hela tiden..Jag ville baar vara i Hans armar.. Jag ville inte inse..Fast när Jag väl gjorde det ville Jag bara hem. Kanske var det just en illusion? Bara nått som egentligen aldrig fanns.. Ljög Jag för Mej själv? Vad inbillade Jag Mej egentligen ? Det kan ha varit det mest otäcka Jag varit med om.. & Jag vet ju..Att Jag inte kommer göra det igen.. Man kan ju alltid säga nåttbra..Att Vi är vänner. Kommer fortsätta vara det osv..Fast Jag vet inte om det kommer bli så.. Jag vet inget alls... Just nu känns det bara ont.Ont i magen & kanske ända ut i fingret..Jag vill så gärna .Men det kommer aldrig bli så igen... Att spela självsäker är något Jag är bra på... & skådespelerska skulle Jag nog kunna bli.Rakt upp mot stjärnorna..Mot Hollywood ffs !! Jag vet att det var Jag.. Såå. På ett sätt får Jag nog tacka Honom.. För nu har Jag hittat moroten.. Nu ska Jag börja träna & gå ner .. Rakt av..Jag kan sitta här & leva på att Jag ser bra ut , att det finns de som tycker om det som dom ser..Fast just nu spelar det faan ingen roll.. För Jag ville duga i Hans ögon.. & Jag gjorde inte det .. & det var just det som jag var såå rädd för.. Just det som gjorde Mej så osäker. & Jag försökte förklara det ..Men Han lyssnade kanske inte? Bara körde på att Han tyckte om Mej för Zandra..Ytlig? Kanske.. Jag vet inet..Just nu är Jag så ledsen över det & Jag tänker ta den ledsamheten & uttnyttja det & göra något åt det här.. Jag vägrar vara med om det här igen.-.Att inte duga.. Hur Han än säger så var det just så.. Summa summarum.. Zandra ska slimma till sig..Alla kan.. Även Jag !